Nu börjar det
Nu sitter jag här, med halva garderoben stående i två konstigt formade resväskor i hallen och undrar vad jag ska göra härnäst. Jag behöver egentligen städa mitt rum, äta och duscha men just nu kan jag inte göra annat än att stirra tomt ut i luften. Jösses, vad är det som känns så konstigt i magen? Ändå känner jag mig inte lika nervös som jag gjorde för några dagar sedan. All packning har gjort att jag bara vill iväg nu. Iväg, iväg, IVÄG!
Dock kommer det bli en svår kväll. Redan nu på morgonen fick jag säga hej då till min yngsta syster eftersom hon inte kommer vara hemma ikväll. Det blev en tårfylld upplevelse, inte minst när hon gick utanför dörren. I eftermiddag åker jag med mamma, pappa och mina andra lillasyster till Otterbäcken där bilresan upp till Arlanda kommer starta i natt. Det kommer bli en kramgo men gråtfylld kväll. Eftersom jag står min familj nära så kommer det vara svårt att säga hej då. Men det får vi stå ut med, för snart börjar äventyret.
Packning
Förberedelser
Förberedelse 1: Hej då!
Under det senaste halvåret har jag verkligen fått lära mig att man inte ska ta någon för givet. Speciellt inte vänner, personer som faktiskt kan välja att lämna dig. Men även om man är mån om sina vänner är det svårt att inte på ett eller annat sätt ta dem för givet. Nu, när jag ska resa hundratals mil härifrån får jag plötsligt lite panik. Vänner och familj som man är van att se flera gånger i veckan kommer plötsligt vara väldigt långt borta.
Så igår fick jag säga hej då till bland annat en gråtande farmor, orolig men stolt över min kommande resa. Jag tog även min sista fika på länge med mina bästa vänner Angelica och Angelice. Det gick lättare än vad jag trodde att säga hej då. Men jösses, jag vet hur otroligt svårt det kommer vara att inte se deras vackra ansikten så ofta som jag gör nu. Och det kommer nog komma som en knytnäveslag när jag väl sitter på flygplanet.
Förberedelse 2: Packa
Nu är det bara all packning som ska göras. Men hur sjutton ska man veta hur mycket eller vad man ska ha med sig inför en fyra månaders lång vistelse i okänd stad? Jag kör med taktiken att finkamma mitt rum på jakt efter behövliga ting och sedan leta reda på den största resväskan som finns i huset. DET borde lösa det mesta.
Starten
Vi hade vänner som tidigare hade bott och arbetat i Barcelona så det var till dem vi vände oss för att få tips. Snart hade vi både telefonnummer till en hyresvärd och till en arbetsgivare, båda svenska. Och från det flöt det mesta bara på. Snart hade vi både fixat en lägenhet i utkanten av stan och en provanställning till oss alla fem. Sommaren kom och vi levde våra liv ungefär som vanligt och i slutet av juli hade vi skaffat oss ännu en anhängare, Anton. Flygbiljetter bokades och nu var det verkligen på riktigt.
Nu står vi här, knappt en vecka från den stora förändringen och de flesta magar har nog börjat pirra lite. Försäkringar är fixade och inbetalningar klara. Nu är det bara väskan som ska packas.
Nervositet
Hallå och välkommen till min blogg. Jösses, en blogg, jag börjar verkligen mordernisera mig. Länge har jag hållt mig borta från bloggar, Twitter, IPhones och andra yper-morderna "innegrejer" men nu tyckte jag det var dags. Eftersom jag kommer känna mig otroligt långt borta från min familj och mina vänner hemma i Sverige kände jag ett behov av att skaffa ett sånt här fiffigt forum. Känns lite lättare och framför allt billigare att berätta här vad som sker i mitt liv än att ringa tusentals telefonsamtal till er alla.
Den 1 september flyttar jag och fem vänner till den händelserika men för mig okända staden Barcelona. I fyra månader ska vi arbeta och bo i staden samt undersöka stadens alla kvalitéer. Under denna tid ska jag försöka berätta så gott jag kan om våra bravader.
Om en vecka vid den här tiden sitter vi alltså på någon mysig bar i ett snart mörkt Barcelona. Hör de spansktalande människorna omkring oss och sippar på en inhemsk öl. Spända och förväntansfulla över vad som kommer hända under den kommande tiden. Låter härligt eller hur? Men även om jag längtar otroligt mycket efter att detta äventyr ska börja så känner jag ändå en svag nervositet. Jag har aldrig tillbringar mer än två veckor i sträck borta från mitt hem och min familj. Nu ska jag inte bara bo hemifrån, utan dessutom med fem andra människor i en ny, stor, främmande stad. Lite nervös tycker jag faktiskt man får lov att vara.
Men jag är övertygad om att detta kommer bli en upplevelse som vi varken kommer att ångra eller någonsin glömma. Och jag hoppas att ni vill vara med och följa mig på resans gång.
