Hemma igen
Hemma igen! Även om vi har vart borta ett bra tag känns det som om det var igår jag var här. Men känslan att komma hem till sitt riktigt hem och till sin familj är obeskrivlig, så skön! Men ett litet sting av saknad känns redan i magen. Men staden i söder försvinner inte, den kommer bli besökt igen.
Det jag har gjort sen jag kom hem är: Ättit Kebabpizza, sovit i min underbart sköna säng, kramat min familj och mina vänner hårt, firat mitt hemkommande med Husaren i Skövde. Har gått ganska bra hittills vill jag säga och nästa helg är det julafton, inte fy skamm det heller. Men utan snö här så saknar jag värmen i söder. För FY vad kallt det är, jag trodde inte jag skulle reagera så hårt på det. Men, men. Det är Sverige, mitt älskade hem!
Då har våra 3½ månaders äventyr i Barcelona kommit till sitt slut. Så har också min blogg, för nu. Det har varit ett sant nöje att berätta om allt vi har gjort och upplevt. Jag hoppas att det mesta har vart förståligt och läsbart. Jag får tacka alla som har följa mig och mina vänner och hoppas kanske att det i framtiden kan komma fler äventyr att skriva om.
Tack för mig, så länge! Kram
Det jag har gjort sen jag kom hem är: Ättit Kebabpizza, sovit i min underbart sköna säng, kramat min familj och mina vänner hårt, firat mitt hemkommande med Husaren i Skövde. Har gått ganska bra hittills vill jag säga och nästa helg är det julafton, inte fy skamm det heller. Men utan snö här så saknar jag värmen i söder. För FY vad kallt det är, jag trodde inte jag skulle reagera så hårt på det. Men, men. Det är Sverige, mitt älskade hem!
Då har våra 3½ månaders äventyr i Barcelona kommit till sitt slut. Så har också min blogg, för nu. Det har varit ett sant nöje att berätta om allt vi har gjort och upplevt. Jag hoppas att det mesta har vart förståligt och läsbart. Jag får tacka alla som har följa mig och mina vänner och hoppas kanske att det i framtiden kan komma fler äventyr att skriva om.
Tack för mig, så länge! Kram
Packat och Klart
Ja, då var vårt liv i Barcelona ihoppackat i 4 stora resväskor. Vemodigt, men ganska skönt att det är klart, med packningen alltså, allt fick plats! Bara en sopsäck med lite gamla kläder som ändå inte kommer användas.
Avslutningsmiddag blev på Hard Rock Café mitt i stan med Per och Sofi självklart. Stor Smoky Steak talrik med revbenspjäll, kyckling och kött, kött, kött. Gott som attan var det! Bra slut på resan.
Vi har även gjort några goda gärningar idag. Den där sopsäcken med kvarlämnade kläder ställde vi ut på gatan med en lapp som det stod "KLÄDER" klart och tydligt på. Så någon själ kommer säkert få användning av dem. Dessutom gjorde vi oss av med vår stora påse full av 1,2 och 5 centare. En gammal dam sittandes vid kyrkan fick den. Hon blev chockad men glad.
Så nu har vi sagt hejdå till vänner, tunnelbanan, Ramblan, butiker och restauranger. Nu är det bara vår "spansk-svenska" lilla familj Per och Sofi som vi ska säga hejdå till och lägenheten såklart.
Imorgon lyfter planet hemåt och nu ber vi bara att hemvägen ska gå bra så vi kan vara i våra familjers armar imorgonkväll!
Bordsvärdar var Kizz, med gitarr och allt.
Avslutningsmiddag blev på Hard Rock Café mitt i stan med Per och Sofi självklart. Stor Smoky Steak talrik med revbenspjäll, kyckling och kött, kött, kött. Gott som attan var det! Bra slut på resan.
Vi har även gjort några goda gärningar idag. Den där sopsäcken med kvarlämnade kläder ställde vi ut på gatan med en lapp som det stod "KLÄDER" klart och tydligt på. Så någon själ kommer säkert få användning av dem. Dessutom gjorde vi oss av med vår stora påse full av 1,2 och 5 centare. En gammal dam sittandes vid kyrkan fick den. Hon blev chockad men glad.
Så nu har vi sagt hejdå till vänner, tunnelbanan, Ramblan, butiker och restauranger. Nu är det bara vår "spansk-svenska" lilla familj Per och Sofi som vi ska säga hejdå till och lägenheten såklart.
Imorgon lyfter planet hemåt och nu ber vi bara att hemvägen ska gå bra så vi kan vara i våra familjers armar imorgonkväll!
Bordsvärdar var Kizz, med gitarr och allt.
Typiskt
Är det inte typiskt? Att precis innan man ska åka hem så upptäcker man alla bra saker. Saker som man hade velat ta vara på lite tidigare så man kunde utnyttjat det längre. Jag syftar på att under de senaste veckorna har vi hittat bra matställen, härliga barer och dessutom börjat umgår och klärt känna våra vänner ännu mer. Och då är det dags att lämna allt! Är inte det typiskt?
Igår var vi på Irish Pub. En bar/restaurang som erbjöd oss ett helt rum för oss själva. Det var vi, Nadine och våra kära Västeråsare. I ett par timmar njöt vi av vår sista tid tillsammans med öl, mat och biljard. Kul som vanligt var det! Men sen blev kvällen till natt och eftersom många utav sällskapet skulle lyfta mot Sverige dagen därpå fick vi kramas och säja hejdå. Sorgligt. Men som sagt, vi sa "Ses snart" också, och det är en mycket bättre fras och jag hoppas vi håller den.
Igår var vi på Irish Pub. En bar/restaurang som erbjöd oss ett helt rum för oss själva. Det var vi, Nadine och våra kära Västeråsare. I ett par timmar njöt vi av vår sista tid tillsammans med öl, mat och biljard. Kul som vanligt var det! Men sen blev kvällen till natt och eftersom många utav sällskapet skulle lyfta mot Sverige dagen därpå fick vi kramas och säja hejdå. Sorgligt. Men som sagt, vi sa "Ses snart" också, och det är en mycket bättre fras och jag hoppas vi håller den.
Hej då
Idag kom första avskedet. Ordentliga avskedet. Fika på Starbucks, som för övrigt var min första gång på detta världsberömda café, tillsammans med Martina, Nadine, Julia och Sofi. Martina var den vi fick säga hej då tilll. Men jag gillar inte frasen Hej då" så jag använder mig av "Ses snart igen" istället, det känns inte lika sorgligt. Kommer bli fler och fler avsked nu. Ikväll, imorgon, i övermorgon. Bara en himla massa adjö kvar. Men vi har förhoppningsvis bundit vänner för livet, på ett eller annat sätt. Sverige är inte så stort så det är ju bara att hoppa på tåget och hälsa på. Dessutom är inte avstånden till Västerås, Stockholm och Ljungby särskilt hisknande.
Sista natten med gänget
Bara några nätter kvar till hemfärd. Nu börjar jag få lite "Sista natten med gänget" känslor. Speciellt igår. Vi bestämde oss för att dra ihop vårt gäng för att ses en sista gång innan hemfärd. Vi sågs på Rosa Raval en mexikansk bar, med god mat och billiga Mojitos. Vi knökade in oss 10 personer i ett litet bås och satt där länge med mat, dricka och livliga samtalsämnen.
Efter ett par timmar på Rosa Raval drog vi vidare till en bar som vi läst om i vår Barcelonabok (en sån bok rekomenderar jag verkligen vart man än åker i europa, 10 i topp böckerna) Madame Jasmine hette baren. Denna bar är känd för sina stora sallader till lunch och sina fantastiska drinkar till kvällen. Vi bestälde drinkar och pratade minnen och första intryck. Jag fick till och ed smaka min försat Bloody Mary, en riktigt god överraskning faktiskt. VI satt länge med våra drinkar och varandra. Vi pratade i mun på varandra tills stället stängde och vandrade sen hem.
Verkligne en riktig höjdarkväll. Men lite vemodig. Att veta att dessa människor som vi är omkring nu kommer snart inte vara 15 minuter tunnelbana bort. Vi åker hem, dom åker hem. Vardagen börjar igen, i olika städer hemma i Sverige.
Men eftersom kvällen blev så lyckad bestämde vi oss för att inte göra den sorglig genom att säga hej då. Istället betsämde vi en ny Hejdå-träff ikväll.
Självklart glömde jag kameran igår. Men jag letade fram ett par bilder på Google för att i alla fall visa hur ställena vi var på ser ut. Varmt rekomenderade.
Rosa Raval.
Madame Jasmine
Efter ett par timmar på Rosa Raval drog vi vidare till en bar som vi läst om i vår Barcelonabok (en sån bok rekomenderar jag verkligen vart man än åker i europa, 10 i topp böckerna) Madame Jasmine hette baren. Denna bar är känd för sina stora sallader till lunch och sina fantastiska drinkar till kvällen. Vi bestälde drinkar och pratade minnen och första intryck. Jag fick till och ed smaka min försat Bloody Mary, en riktigt god överraskning faktiskt. VI satt länge med våra drinkar och varandra. Vi pratade i mun på varandra tills stället stängde och vandrade sen hem.
Verkligne en riktig höjdarkväll. Men lite vemodig. Att veta att dessa människor som vi är omkring nu kommer snart inte vara 15 minuter tunnelbana bort. Vi åker hem, dom åker hem. Vardagen börjar igen, i olika städer hemma i Sverige.
Men eftersom kvällen blev så lyckad bestämde vi oss för att inte göra den sorglig genom att säga hej då. Istället betsämde vi en ny Hejdå-träff ikväll.
Självklart glömde jag kameran igår. Men jag letade fram ett par bilder på Google för att i alla fall visa hur ställena vi var på ser ut. Varmt rekomenderade.
Rosa Raval.
Madame Jasmine
Opera och julklappar
Julen närmar sig med stormsteg, även om du inte känns att vi nu är halvägs in i december så måste vi ju också förbereda oss. Så idag vart det julklappsköp. Men först en liten guidad tur på Operahuset i stan.
Teatre del Liceu ligger mitt på La Rambla, alltså mitt i centrum. Här hålls 12 operetter om året med både stora och mindre stora operastjärnor. Operahuset har brunnit två gånger, senaste gången 1994. Trots det är det fortfarande inrett med en rokoko-stil, gammaldags och murrigt .
Jag, Per och Sofi fick en egen guide och turen inne på operan tog ungfär 20 minuter. Vi fick se den gigantiska och vackra operasalen med plats för över 2000 personer. Där inne fick vi tyvärr inte ta några bilder. Men i spegelsalen och i foajén knäppte jag några. Guiden vi hade var mycket trevlig och pratade knackig engelska, men vi lärde oss en del ändå.
Efter turen inne på operahuset gick vi en julklappsvända på stan. Jag köpte julklappar till familjen och så gjorde de andra också. Nu får vi bara hoppas att allt får plats i resväskorna.
Eftersom jag inte fick ta någon bild inne vid scenen och läktaren tog jag
en bild från Google, så ni får se det fantastiska vi fick se i värklighet.
Teatre del Liceu ligger mitt på La Rambla, alltså mitt i centrum. Här hålls 12 operetter om året med både stora och mindre stora operastjärnor. Operahuset har brunnit två gånger, senaste gången 1994. Trots det är det fortfarande inrett med en rokoko-stil, gammaldags och murrigt .
Jag, Per och Sofi fick en egen guide och turen inne på operan tog ungfär 20 minuter. Vi fick se den gigantiska och vackra operasalen med plats för över 2000 personer. Där inne fick vi tyvärr inte ta några bilder. Men i spegelsalen och i foajén knäppte jag några. Guiden vi hade var mycket trevlig och pratade knackig engelska, men vi lärde oss en del ändå.
Efter turen inne på operahuset gick vi en julklappsvända på stan. Jag köpte julklappar till familjen och så gjorde de andra också. Nu får vi bara hoppas att allt får plats i resväskorna.
Eftersom jag inte fick ta någon bild inne vid scenen och läktaren tog jag
en bild från Google, så ni får se det fantastiska vi fick se i värklighet.
Slutet på en era
Tredje advent. 13 dagar kvar till jul. 5 dagar kvar tills vi ska åka hem. Jösses vad tiden har gått fort! Nyss var det september och högsommar här och vi hade precis gjort oss bekväma. Vips! Så är det december, kallare och dags att åka hem.
På sistone har jag börjat tänka mitt eget liv i delar. När jag slutatde jobba på förskola i somras tänkte jag: "Det här är slutet på en del av mitt liv. Slutet på en era. Det här är något jag kommer tänka tillbaka på i framtiden. Just nu slutar jag leva i den delen och lämnar den till historia".
Samma nu. Vi har levt i en del av våra liv som jag tror kommer ha en väldigt stor betydelse för resten av våra liv. Det här är början på våra vuxna äventyr. Våra vuxna år. Vi har levt i ett fritt främmande land, runt främmande människor. Tillsammans i en liten lägenhet. Varje dag har haft sina överrasktningar, sina instidenter. Vi har sett mycket, känt mycket, ätit mycket. Vi har lärt känna en stad, nya människor och nya problem. Detta är en tid som vi, i restan av våra liv, kommer tala om, berätta om.
Därför känns det lite vemodigt att vi snart ska sluta leva det här äventyret och lämna den här delen till historia igen, till något som har varit. Men det känns skönt att få komma hem igen också. Det finns så mycket där hemma som jag kommer uppskatta så mycket mer nu. Det är nog också vitsen med sådanna här erfarenheter. Att lära sig vart man hör hemma. 
Marsella
Eftersom vi i stort sett alla sevärdigheter i stan så har det blivit en hel del barer på sistone. Igår gick vi till baren Marsella som ligger i den lite mer slummigare delen El Raval. Marsella byggdes redan på 1820-talet och ser idag ut på ungefär samma sett som när det byggdes. Det stora barrummet är dammigt och lätt möblerat, känslan av gammal cigarrök hänger kvar i luften. När som hellst förväntar man sig att en stilig man i hög hatt och käpp ska traska in genom dörren.
Marsella är mest känd av sin exclusiva Absinth. Jag skulle kunna tro att när ni tänker på Absinth så tänker ni grön sörja som är vrålstarkt och smakar skit? Men sådant är inte fallet här. På Marsella smakar Absinthen lakris och känns inte alls speciellt stark. Men det är sättet att dricka det som är den stora överraskningen.
När du blir serverad en Absinth vid baren (som kostar 5 euro) får du ingen shot som man skulle kunna tro. Nej, ett driksglas hälften fylld med en klar gul vätska ställs fram tillsammans med en liten gaffel. Till det får du ett paket med två sockerbitar i och en flaska vatten som de slår ett litet hål på högst upp på korken.
Sen tar du med dig dina tillhörigheter till bordet. Doppar sockerbiten i Absinthen, sätter fyr på sockerbiten som ligger på gaffeln. När det har slocknat sprutar du med den lilla strålen från vattenflaskan ner sockerbiten i glaset och rör om. Dags att provsmaka! Då är det upp till var och en vad de tycker om den berömda drycken. Dennis och Per tycker det smakar fruktansvärt medans jag och Sofi som är stora fan av lakris tycker det smakar helt okej, till och med gott.
Så här höll vi på hela kvällen medans lokalen blev fullare och fullare av folk. Vid 2 när vi bestämde oss för att gå var hela rummet fullknökat med människor. Trevligt ställe, ännu en trevlig kväll!
Marsella är mest känd av sin exclusiva Absinth. Jag skulle kunna tro att när ni tänker på Absinth så tänker ni grön sörja som är vrålstarkt och smakar skit? Men sådant är inte fallet här. På Marsella smakar Absinthen lakris och känns inte alls speciellt stark. Men det är sättet att dricka det som är den stora överraskningen.
När du blir serverad en Absinth vid baren (som kostar 5 euro) får du ingen shot som man skulle kunna tro. Nej, ett driksglas hälften fylld med en klar gul vätska ställs fram tillsammans med en liten gaffel. Till det får du ett paket med två sockerbitar i och en flaska vatten som de slår ett litet hål på högst upp på korken.
Sen tar du med dig dina tillhörigheter till bordet. Doppar sockerbiten i Absinthen, sätter fyr på sockerbiten som ligger på gaffeln. När det har slocknat sprutar du med den lilla strålen från vattenflaskan ner sockerbiten i glaset och rör om. Dags att provsmaka! Då är det upp till var och en vad de tycker om den berömda drycken. Dennis och Per tycker det smakar fruktansvärt medans jag och Sofi som är stora fan av lakris tycker det smakar helt okej, till och med gott.
Så här höll vi på hela kvällen medans lokalen blev fullare och fullare av folk. Vid 2 när vi bestämde oss för att gå var hela rummet fullknökat med människor. Trevligt ställe, ännu en trevlig kväll!
Placa Espanya
Häromdagen kom jag på mig själv. Med bara en vecka kvar står jag utan foton på vårt närområde. Tur att jag kom på det innan det var försent. Så idag när jag och Dennis gick till Mercadona för att handla lite godsaker tog jag med mig kameran. Så här ska ni få se lite bilder från området där vi bor.
Precis bredvid vår port ligger en nyöppnad fruktbutik. Förut låg vår
"packis" där, en liten butik som drevs av en trevlig pakistanier med sne
tand. Men han la ner och nu ligger som sagt en fin grönsaks och fruktbutik
där. FDessa butiker är väldigt vnliga och finns i var och varannat kvarter.
Mitt i mot vår port ligger Condis. Vår närbutik. De har det mesta,
ganska likt en ICA-närbutik.
Det här är vår gata Carrer de Sant Germa. Sedd nerifrån. Längst upp
på vänster sida med de gröna balkongerna, där bor vi.
Ca. 200 meter ifrån vår gata ligger en av Bercelonas kändare, stora
platser. Placa Espanya. Härifrån åker vi tunnelbana och buss, och
dessutom finns vårt köpcentrum här, Arenas.
Placa Espanya är också en stor rondell med mycket trafik. Mitt i rondellen
står denna magnefika fontän. På helgnätterna brinner även en eld högst upp.
Bakom fontänen ser ni köpcentret Arenas.
Här är en bild från andra sidan rondellen. Bakom ser man början på
Montjuic och palatset där Nationalmuseét ligger.
Arenas de Barcelona ett nybyggt köpcenter som förut var en
tjurfäktningsarena, där av namnet.
Här inne finns det mesta. Resaturanger, mataffärer, klädbutiker, barer,
en teater och biograf. Det mesta alltså.
Och här har ni Mercadona. Vårt lilla "ICAMaxi"
Precis bredvid vår port ligger en nyöppnad fruktbutik. Förut låg vår
"packis" där, en liten butik som drevs av en trevlig pakistanier med sne
tand. Men han la ner och nu ligger som sagt en fin grönsaks och fruktbutik
där. FDessa butiker är väldigt vnliga och finns i var och varannat kvarter.
Mitt i mot vår port ligger Condis. Vår närbutik. De har det mesta,
ganska likt en ICA-närbutik.
Det här är vår gata Carrer de Sant Germa. Sedd nerifrån. Längst upp
på vänster sida med de gröna balkongerna, där bor vi.
Ca. 200 meter ifrån vår gata ligger en av Bercelonas kändare, stora
platser. Placa Espanya. Härifrån åker vi tunnelbana och buss, och
dessutom finns vårt köpcentrum här, Arenas.
Placa Espanya är också en stor rondell med mycket trafik. Mitt i rondellen
står denna magnefika fontän. På helgnätterna brinner även en eld högst upp.
Bakom fontänen ser ni köpcentret Arenas.
Här är en bild från andra sidan rondellen. Bakom ser man början på
Montjuic och palatset där Nationalmuseét ligger.
Arenas de Barcelona ett nybyggt köpcenter som förut var en
tjurfäktningsarena, där av namnet.
Här inne finns det mesta. Resaturanger, mataffärer, klädbutiker, barer,
en teater och biograf. Det mesta alltså.
Och här har ni Mercadona. Vårt lilla "ICAMaxi"
Elephant
Elephant. Den finaste och exklusivatse baren/nattklubben jag någonsin satt min fot i. Där var vi igårkväll in på småtimmarna. Elephant är en populär och vacker klubb som lockar människor i de flesta åldrar skulle jag tro. Exklusiv som sagt och inredd i lite indisk stil skulle jag vilja säga. Drapperier, röda sammettyger, levande ljus och stora mjuka soffor finns såväl ute på den grönskande gården som inne i den varma mysbelysta salen.
Just igår när vi var där så gick det nog räkna antalet människor där inne på våra fingrar och tår, men fredagar och lördagar sägs det vara mer livat. Men jag har svårt att tro att det är folk som dansar på borden i denna vackra idyll. Nej, hit tycker jag den som vill åt härlig mysig stämning och socker för ögat ska komma. Vi satt flera timmar ute på gården i stora vita soffor med filtar och kuddar och bara sög in allt det fina och pratade om allt möjligt. Så mig passade det bra att det var en ganska liten skara människor där just igår.
Eftersom vi hade skrivit upp oss på gästlistan behövde vi inte betala något inträde men dock var det dom hade att erbjuda i baren ganska dyrt. 6 euro för en öl och 10 för en drink, hör till de högre priserna vi fått betala. Men det kunde det ju vara värt när vi inte hade betalat något inträde. Dessutom var personalen oerhört trevlig! Dennis som under några panikfyllda minuter tappade bort sin plånbok fick direkt hjälp av två värdar. De lyfte på soffor och irrade runt och tillslut hittade vi plånboken. Så bra service kan vi lugnt säga att det var också.
Så besöker ni någon gång Barcelona, gammal som ung, BESÖK Elephant!
Jag önskar att jag hade haft en lite bättre kamera när jag var där igår, bilderna gör inte stället rättvist. Men ni får använda er fantasi lite.
Just igår när vi var där så gick det nog räkna antalet människor där inne på våra fingrar och tår, men fredagar och lördagar sägs det vara mer livat. Men jag har svårt att tro att det är folk som dansar på borden i denna vackra idyll. Nej, hit tycker jag den som vill åt härlig mysig stämning och socker för ögat ska komma. Vi satt flera timmar ute på gården i stora vita soffor med filtar och kuddar och bara sög in allt det fina och pratade om allt möjligt. Så mig passade det bra att det var en ganska liten skara människor där just igår.
Eftersom vi hade skrivit upp oss på gästlistan behövde vi inte betala något inträde men dock var det dom hade att erbjuda i baren ganska dyrt. 6 euro för en öl och 10 för en drink, hör till de högre priserna vi fått betala. Men det kunde det ju vara värt när vi inte hade betalat något inträde. Dessutom var personalen oerhört trevlig! Dennis som under några panikfyllda minuter tappade bort sin plånbok fick direkt hjälp av två värdar. De lyfte på soffor och irrade runt och tillslut hittade vi plånboken. Så bra service kan vi lugnt säga att det var också.
Så besöker ni någon gång Barcelona, gammal som ung, BESÖK Elephant!
Jag önskar att jag hade haft en lite bättre kamera när jag var där igår, bilderna gör inte stället rättvist. Men ni får använda er fantasi lite.
Pannkaksövningar
Vi är en så duktig liten familj vi. Jobbar tillsammans för att få våra små kurrande magar mätta. Idag blev det pannkaka till kvällsmat. Jag och Sofi stekte pannkakorna, Per skar frukten och Dennis vispade grädden. Samarbete! Så nu är våra magar nöjda och våra själar nöjda över lite samarbetsövningar tillsammans
Palau de la Música Catalana
Mäktiga byggnader är det gott om i Barcelona. Idag såg vi ytterligare en. Det stora konserthuset. Stort och vackert men lite för dyrt för oss för att gå in i. Annars hade jag gärna sett insidan också. Den ska tydligen vara otrolig. Men vi nöjde oss med utsidan. Den var också ståtlig och färgrik. Vacker!
Efter att ha fotograferat konserthuset en stund gick vi vidare i solskenet mot torget vid katedralen inne i stan. För att gå till den stora julmarknaden. Men stor och stor, så stor tyckte jag inte att den var. Och mest julkrubbegrejer. Det verkar dom vara helt galna i här. Men dom hade lite fina smycken och sånt ocks, faktiskt. Men jag tycker inte det är någon riktig julmarknad utan minusgrader, snö och glögg. Så 1-0 till Sveriges jul.
Blueskväll
Igår blev kvällen en riktig stämningsfull tillställning. Först tapas på en av våra favorit restauranger. Gott som vanligt. Sen tog vi en sväng förbi den irlänska puben Ryan's för att ta en öl innan vi styrde, återigen, till Harlem Jazz Club.
Denna kväll var det Blues Jam Session. Blandade artister som jammade med varandra. Det var kanonbra! Härligast tyckte jag ståbasisten var, han skrattade mest hela tiden och hade ett minspel som heter duga. Vi hll till där till sent på natten och sen drog vi ytterligare till en bar, Manchester. Tog en öl och pratade lite, sen vandrade vi hemåt i natten.
Denna kväll var det Blues Jam Session. Blandade artister som jammade med varandra. Det var kanonbra! Härligast tyckte jag ståbasisten var, han skrattade mest hela tiden och hade ett minspel som heter duga. Vi hll till där till sent på natten och sen drog vi ytterligare till en bar, Manchester. Tog en öl och pratade lite, sen vandrade vi hemåt i natten.
Räkfrossa
Lugn dag med storhandling, symöte och räkfrossa. Vi var allihopa på vår lokala supermarknad Mercadona och antagligen så handlade jag och Dennis för sista gången där innan hemgång. Känns lite sorgligt, det har vart en fin och bra butik.
Annars har vi som sagt tagit det lugnt. Jag har tittat vidare på The OC som jag har börjat se om igen. Det är mysigt när vi sitter allihopa i köket och spelar spel på dator eller tittar på film. Jag vet, det är egentligen inte socialt för fem spänn när vi sitter med varsin dator franmför oss. Men jag tycker det är mysigt att vi sitter där tillsammans även om vi njuter av olika saker.
Jag har även haft symöte på telefon med mina kära väninnor hemifrån, även om den ena av dem just nu bor i London. Nikolina, Angelica och Angelice var det i alla fall och vi hann tjattra i en hel timme. Tänka sig att vi kan sitta på fyra olika ställen i Europa, flera hundra mil ifrån varandra, men ändå prata allihopa som om vi satt i samma rum. Ganska fantastiskt ändå. Vi tackar Skype för det!
På kvällen drog jag och Sofi ihop en riktigt mysig räkfrossa. Ljus, räkor, bröd ock kex med ost. Mums! Vi satt där och skalade och smaskade tills magarna var fulla och dessutom vasken, för den har det blivit helt tvär stopp i nu. Vi får se det positivt. Vi slapp diska och vi har något att ta i tu med imorgon.
Annars har vi som sagt tagit det lugnt. Jag har tittat vidare på The OC som jag har börjat se om igen. Det är mysigt när vi sitter allihopa i köket och spelar spel på dator eller tittar på film. Jag vet, det är egentligen inte socialt för fem spänn när vi sitter med varsin dator franmför oss. Men jag tycker det är mysigt att vi sitter där tillsammans även om vi njuter av olika saker.
Jag har även haft symöte på telefon med mina kära väninnor hemifrån, även om den ena av dem just nu bor i London. Nikolina, Angelica och Angelice var det i alla fall och vi hann tjattra i en hel timme. Tänka sig att vi kan sitta på fyra olika ställen i Europa, flera hundra mil ifrån varandra, men ändå prata allihopa som om vi satt i samma rum. Ganska fantastiskt ändå. Vi tackar Skype för det!
På kvällen drog jag och Sofi ihop en riktigt mysig räkfrossa. Ljus, räkor, bröd ock kex med ost. Mums! Vi satt där och skalade och smaskade tills magarna var fulla och dessutom vasken, för den har det blivit helt tvär stopp i nu. Vi får se det positivt. Vi slapp diska och vi har något att ta i tu med imorgon.
Pablo Picasso
Första söndagen varje månad har Picasso museét fritt inträde. Jag och Sofi enades om att gratis är gott och drog dit idag på eftermiddagen. Det var inte bara vi som hade tänkt samma sak tydligen för kön var avsevärd lång. Efter en halvtimme i kö tog vi oss i alla fall in för att skåda den världsberömda konstnärens största samling av tavlor och teckningar.
Picasso föddes 1881 och dog 1973 92 år gammal. De målningar som han är mest känd för, enligt mig, är alla dessa surrialistiska målningar med mycket färg och konstiga former och vinklar. Dessa gjorde han när han var i de äldre åren. Det fanns mycket att se av just sådanna målningar på museét men de tavlor som jag tyckte var mest imponerande var de tavlor han gjorde i mycket unga år. Bara 14-15 år gammal tecknade och målade Pablo Picasso skickliga och detaljrika portrat och landskspsmotiv. Om man bara skulle titta på dessa tavlor utan att veta vem som har gjort dom skulle man kunna gissa att en medelålders erfaren målare skulle gjort dem. Men icke! En pojkspoling på 15 bast har kluddat ner det där imponerande målningarna på ett papper.
Efter ett par timmar uppslukade i färger och former lämnade vi Picasso och drog hem för att äta. Pizza blir allt vanligare på söndagar.
Tyvärr fick man inte ta några bilder på tavlorna men här är några andra bilder från museét.
