Nu börjar det
Pust..! Nu har jag äntligen tryck ner allt i mina resväskor (och då menar jag verkligen suttit-och-slängt-mig-på-väskan-tryckt). Och nej, allt jag hade tänkt få med mig gick självklart inte ner. Jag fick packa om tre gånger innan allt fick plats. Dessutom när jag vägde min stora väska och insåg att den bara var 400 gram lättare än gränsen på 20 kg fick jag packa om ännu en gång. Det går inte att lita på vår uroldirga våg och jag packar hellre om hemma än på flygplatsen. Med andra ord har det varit en fantastisk morgon!
Nu sitter jag här, med halva garderoben stående i två konstigt formade resväskor i hallen och undrar vad jag ska göra härnäst. Jag behöver egentligen städa mitt rum, äta och duscha men just nu kan jag inte göra annat än att stirra tomt ut i luften. Jösses, vad är det som känns så konstigt i magen? Ändå känner jag mig inte lika nervös som jag gjorde för några dagar sedan. All packning har gjort att jag bara vill iväg nu. Iväg, iväg, IVÄG!
Dock kommer det bli en svår kväll. Redan nu på morgonen fick jag säga hej då till min yngsta syster eftersom hon inte kommer vara hemma ikväll. Det blev en tårfylld upplevelse, inte minst när hon gick utanför dörren. I eftermiddag åker jag med mamma, pappa och mina andra lillasyster till Otterbäcken där bilresan upp till Arlanda kommer starta i natt. Det kommer bli en kramgo men gråtfylld kväll. Eftersom jag står min familj nära så kommer det vara svårt att säga hej då. Men det får vi stå ut med, för snart börjar äventyret.
Nu sitter jag här, med halva garderoben stående i två konstigt formade resväskor i hallen och undrar vad jag ska göra härnäst. Jag behöver egentligen städa mitt rum, äta och duscha men just nu kan jag inte göra annat än att stirra tomt ut i luften. Jösses, vad är det som känns så konstigt i magen? Ändå känner jag mig inte lika nervös som jag gjorde för några dagar sedan. All packning har gjort att jag bara vill iväg nu. Iväg, iväg, IVÄG!
Dock kommer det bli en svår kväll. Redan nu på morgonen fick jag säga hej då till min yngsta syster eftersom hon inte kommer vara hemma ikväll. Det blev en tårfylld upplevelse, inte minst när hon gick utanför dörren. I eftermiddag åker jag med mamma, pappa och mina andra lillasyster till Otterbäcken där bilresan upp till Arlanda kommer starta i natt. Det kommer bli en kramgo men gråtfylld kväll. Eftersom jag står min familj nära så kommer det vara svårt att säga hej då. Men det får vi stå ut med, för snart börjar äventyret.
Kommentarer
Trackback
