ordfranbarcelona

Det var en sen kväll i februari som vi fick idéen om att flytta härifrån, allihopa. Med allihop menar jag migsjälv, Dennis, Per, Sofi och Hampus. Just då tog nog inte någon av oss det här på något större allvar, det var mer ett intensivt drömmande. Men ju längre tiden gick blev vi mer och mer säkra på att vi nog faktiskt ville utföra det här. På riktigt.

Vi hade vänner som tidigare hade bott och arbetat i Barcelona så det var till dem vi vände oss för att få tips. Snart hade vi både telefonnummer till en hyresvärd och till en arbetsgivare, båda svenska. Och från det flöt det mesta bara på. Snart hade vi både fixat en lägenhet i utkanten av stan och en provanställning till oss alla fem. Sommaren kom och vi levde våra liv ungefär som vanligt och i slutet av juli hade vi skaffat oss ännu en anhängare, Anton. Flygbiljetter bokades och nu var det verkligen på riktigt.

Nu står vi här, knappt en vecka från den stora förändringen och de flesta magar har nog börjat pirra lite. Försäkringar är fixade och inbetalningar klara. Nu är det bara väskan som ska packas.