Vardagslunk

Även om vi befinner oss i ett främmande land. Staden står framför oss. Det är medelhavsvärme ute och solen skiner. Trots det så hamnar man faktiskt i något slags vardagslunk tillslut. Både bra och dåligt. Men det är faktiskt lite skönt att få någon slags struktur om dagarna.

Idag: Uppstigning vid 11. Frukost och en dusch. Sen matlagning och förberedelser för dagen. Buss till jobbet och sen jobba några timmar. Hem och äta mat igen och sen se några avsnitt av How I met Your Mother. Sova. Ja, lagom vardagslunk helt enkelt.

Imorgon blir det däremot stranden igen. HÄRLIGT!

Här kommer även en bild på min nya klänning och min nya frisyr. Mamma och syster bad om det. Så, varsågod!


Plyan

Idag blev det en dag med sol och bad. Jag och Dennis tog oss ur sängen "redan" klockan halv nio, packade väskan och drog ner med buss till stranden. Som faktiskt var ganska som när vi anlände vid 10:00. Härligt att börja dagen med vågskvalp och varm sol. Nu är målet att försöka få en liten bränna innan allt besök från Sverige anländer. Något ska dom ju vara avundsjuka på.








Vackert dag som natt

I söndags avslutade vi helgen med att fullfölja festivalen i stan. Vi gick till en park och bara njöt av musik och av att denna stad är så vacker. Den börjar slå över lite i gult nu med, så det gör saker och ting ännu finare.

På kvällen gick vi för att se den avslutade eldshowen inne i centrum. En parad som sprutar och skjuter eld ända in i pupliken. Så de närmaste stående är tillsagda att ha heltäckade kläder och skor. Och det behövdes kan jag säga. Det är konstigt att inte någon brann upp. Konstigt att dom egentligen får fullfölja en sådan sak mitt i stan, hade aldrig gått i Sverige. Men häftigt var det!

Efter eldparaden skulle vi ta oss vidare till Placa Espania, alltså hemåt, för att se det jättestora fyrvärkeriet. Det var lättare sagt än gjort. Tunnelbanan var så fullproppad att vi bara tog oss en station och sedan krachade nog systemet för inga fler tåg kom. Vi tog taxi istället men upptäckte snart att nog alla i hela stan skulle till samma plats. Bilköer överallt, folk överalt, kaos överallt.

Tillslut kom vi i alla fall fram, 20 minuter för sent. Väl på plats fick i alla fall jag en chock. Jag har aldig i hela mitt liv sett så mycket folk på en och samma plats. Gator var avstängda, rondellen var avstängd. Allt för att så mycket folk som möjligt skulle få plats. Skulle tro att hela Barcelonas befolkning befann sig på samma plats just då.

Fyrverkeriet var också gigantiskt. Smällarna var skyhöga, färgerna granna och applåderna högljuda. En bra avslutning på en bra helg.















La Mercé

Den här helgen ska man skatta sig lycklig att man bor i Barcelona. Denna helg firas sommaren ut av den årliga musik och kultur festivlen La Mercé. En festival som drar med sig varenda människa in i dans och sång.

Även om vi inte var riktigt sugna på att fira ut sommaren rikigt än så ville vi i alla fall fira att det svenska bandet Mando Diao skulle spela på festivalen. Det firades med en lång krogrunda runt stadens alla barer. Vilket resulterade i en oerhört rolig kväll!

In och ut på en massa pubbar alltså. Den enda regeln: Endast en öl per ställe. Så det blev några ställen innan vi var nöjda och drog oss vidare till Mando Diaos spelning. Lagom till det började det självklart ösregna men vad gjorde det? Ingenting. Vi dansade och sjöng i det varma regnet i över 1½ timme innan vi drog oss hemmåt och avslutade kvällen hemma med musik på balkongen.

























Shopping och plankstek

I torsdags morse vaknade vi av klockan igen och jag, Sofi och Per begav oss till metron tidigare än vanlig. Redan klockan halv 10. Duktigt. Shopping på Mare Magnum (ett stort köpcenter vid hamnen) stod på vårt schema.

Jag som är en mycket sparsam (eller rättare sagt snål) person är inte mycket för att gå runt i dyra butiker som har kläder och accesoarer från Calvin Klein eller Gucci. Så efter ett tips från en vän väntades lite billigare men smakfulla kläder på detta köpcenter. Mycket riktigt. Här fans butiker som Lefties, Mango, Bershka och Blanco som har kläder som till och med jag kan lägga vantarna för utan att det svider i plånboken.

Dock var det inte någon av de lite mer udda butikerna vi sökte oss till först. Nej, nej. Första turen gick till svenska, lagom billiga H&M. Där svepte vi runt i en halvtimme och jag lyckades nappa åt mig kläder för lite över 900 kr. Lagom.

Men frukta icke. En sväng inne på Lefties och Bershka blev det också vilket resulterade i ännu ett plagg. Så det är inte bara svenska kläder jag kommer hem med.



Bershka


H&M


H&M


H&M

Igår (fredag) firade vi ännu en avslutat jobbvecka med restaurangbesök. Hampus och Anton hade spanat in ett lite ställe som de råkat gå fröbi en kväll och dit letade vi oss. Och som Hampus hade lovat var detta verkligen ett kanon ställe. Mysigt, trevligt och mycket cathalanskt. Personalen kunde utmärkt engelska dock fans det inte en enda möversatt meny så på brytande och oerhörd snabb engelska översatte servitören hela menyn muntligt för oss.

Efter många frågetecken och Va? så lyckades vi äntligen beställa. Till förrätt grillat bröd med vitlök, tomat och olivolja. Detta serverades och instruerades hur det skulle ätas av vår gode servitör. Den här förrätten kan nog varit bland det mest himmelska jag stoppat i munnen, så OTROLIGT gott!

Huvudrätten blev grillad kalv med bakpotatis samt aoli serverat på en planska. Också underbart gott. Vi satt länge och smaskade och njöt. En lyckad kväll även om det kanske sved lite i plånboken. Men, vi lär garanterat gå dit igen.

Leka frisör

Igår var det städfirma idag är det frisörsalong. Har man flyttat till ett nytt ställe i världen får man ta saker i egna händer och fixa saker som ska göras. Under en mycket långsam arbetsdag fick jag och Sofi den goda idén att vi skulle klippa av oss håret. Och mycket riktigt. Klockan 22.30 åkte kökssaxen fram och vi kapade båda håret med ca 6 cm. Finnemang! Så numera är jag en korthårig tjej. Bilder på det senare.




Familjen duktig

Ja. Ibland kan vi faktiskt vara riktigt ordningsamma av oss. Med en viss desciplin från två unga damer som lyckas organisera männen i huset. Men jo, detta är vad vi sysslar med en tisdagkväll: städ, disk, mat och lite öl. Tycker våra föräldrar ska vara stolta över att vi faktiskt vill och lyckas hålla kackerlackorna borta.






Första gången

Först vill jag bara börja med att tacka alla er som faktiskt läser all sörja jag skriver. Det är ännu roligare när ni till och med kommenterar mina inlägg. Jag blir jätteglad för varje ord ni skriver.

Detta har varit en fartfylld och händelserik helg vilket har lett till att en hel del oskulder har tagits. Nu låter det kanske lite pinsammare än vad det är. Det jag menar är att vi har gjort en massa saker för första gången.

1. Vi har druckit whisky/cola.
2. Vi har druckit whisky/cola i 13 litersglas.
3. Vi har marschert 20 stycken ungdomar genom Barcelona stad.
4. Vi har druckit brinnande shottar och smakat på drinkar som smakar tomtegröt.
5. Vi har mött fyra piketbussar och halva Spaniens insattsstyka på vår gata.
6. Vi har vart på en marknad där urvalet av saker har varit för stor.
7. Vi har betalat alldeles för mycket för att komma in på en club klockan halv 2 på natten.

Man hinner som sagt med en hel del "första gången" på en enda helg. Dock varken hinner eller vill jag gå in på några detaljer. Men kul har vi haft och fler "första gången" kommer det att bli.


Fontänspelen

Efter en hård men väldigt rolig kväll på jobbet kändes det som en perfekt avslutning på dagen att gå och se fontänspelen, som vi ännu inte hunnit ta del av än.

Vi bor 200 meter ifrån Plaza Espania (en utav många kända platser i Barcelona) och varje torsdag-söndag äger ett fontänspel rum uppe vi Palatset. Även fast vi bor så nära har vi inte lyckats ta oss dit men nu var det dags. Och oj vilken överaskning! Med massor av vatten och lampor skapas en livfull och otroligt vacker föreställning som man nog skulle kunna stirra sig blind på i timmar. Verkligen storslaget! Om man ska till Barcelona ska man verkligen gå och se detta.

Det blev verkligen en perfekt avslutning på vår första lilla utforskardag.








Morgonpromenix

Eftersom vi jobbar 14:45 - 21:00 varje dag och eftersom det ofta sovs till mitt på dagen, är det inte mycket som hinns med på under veckorna. Men igår fick jag, Dennis, Per och Sofi en hurttig-knäpp så vi beslutade att ställa klockan och ta en morgonpromenad dagen därpå. Och oj vad vi gjorde rätt! 

Vi bor bara några hundra meter från berget och grönområdet Montjuic och det var dit färden gick. Lagom värme, solsken, kvittrande fåglar och vacker utsikt. Bättre kan knappast en dag börja.

































 

Lite saknad av Sverige kanske?

Efter en lång dag har vi nu sakta vandrat hem genom en ljummen och livfull stad. Här sover ingen, någonsin, verkar det som. Ofta när man själv tycker det är dags att knyta sig låter det som om grannarnas dag just har börjat. Det är ofta vi får somna in till en dunkande tvättmaskin, en studsande hundleksak eller en smörspelande stereoapparat. Spanjorerna verkar inte alls ha samma nattrutiner som oss. Jag undrar om dom är skapta att bara sova 2 timmar om dygnet?

Eftersom min och Sofis shopping tur gick åt skogen igår eftersom hela staden är nedlagd under den heliga söndagen, så fick vi ta den idag istället. En klänning från Mangos blev valet eller rättare sagt tvånget eftersom man knappt hinner plocka ett plagg innan en butiksbiträder norpar den och kutar till kassan med det. Väldigt smidigt försäljningsknep. Men inga tårar, klänningen var jättefin.

Efter klänningsköp blev det storhandling inför veckan då jag och min väldigt ansvarsfulle pojkvän har bestämt oss för att göra en veckomatlista varje vecka. Vi har även skaffat en matkassa som vi ska lägga pengar i varje månad. Mycket moget.

Även om de spanska mataffärerna håller sig över förväntan så finns det en hel del man saknar. Exempel: Kall mjölk (här finns bara mjölk så proppfull med konsenveringsmedel att den inte ens behöves hållas kall). Vanlig Cream Fraish eller Turkisk Yougurt (det finns knappt någon produkt den kan slänga ihop en kall sås eller dipp med). Grovt bröd (alla spanjorer verkar ha söndags-rost-macka till frukost varje dag). En tacoshylla (ALLA svenska matbutiker har en tacoshylla och det saknas verkligen här).

Nu efter en hård dag av både fritid och jobb (där jag förövrigt gjorde tre sälj idag!!!) ska vi nu krypa ner i våra sängar och titta någon film. För imorgon är det en ny dag.




En liten bild kan ni få i alla fall. På klänningen jag köpte.


Synd att klaga

Härliga lördag. Idag har vi hängt på playan hela dagen vilket resulterat i något för röda kroppar och en hel del smörj av AfterSun. Men synd att klaga. Nu sitter vi och njuter av helgen med öl och musik. Jag och Sofi har även fått till några drinkar. Innan det har vi njutit av min underbara kycklinggryta som tog 1½ timme att fixa till. Men ooh vad alla vart nöjda när dom stoppade den i munnen.

Veckan som gått har innehållt en hel del nervositet och en hel del "Hej mitt namn är XXX och jag ringer från XXX". Dock tycker jag att telefonförsäljnings yrket har visat framfötterna och verkar inte så kasst som alla säger. Jag är nöjd och känner att jag kommer bli chef innan månaden är slut. Ha!

Dessutom började dagen ovanligt bra då en vacker pojkväl bjöd på vin, frukt och dikt på sängen. Varför detta? Jo, det fanns en 5 månadersdag att fira. Som sagt, det är synd att klaga.





Bilder på vår oas



Mitt och Dennis rum


Matplats


Pers och Sofis rum


Vardagsrum


Balkong


Vardagsrum


Köket


Hallen


Badrummet

Fiasko

Den så kallade fiaskodagen startade 06:00 tisdag morgon. Att kravla sig upp så tidigt efter några dagar med väldigt sena mornar kändes det som vi steg upp mitt i natten. Och efter en natt med Herr Snörvel Host bredvid mig kändes som om jag bara sovit ett par timmar. Stackars Dennis har nämligen råkat ut för storstadsinfluensa och har både halsont och snorig näsa,några extra tankar till honom.

Dagens uppdrag var att rusa till polisstationen som vi informerats om brukade vara en plats i helvetet. Med långa köer och formulär som ingen förstår. Där skulle vi skaffa NIE- nummer (något slags ID-nummer). Efter det skulle vi rusa tvärs över stan och hitta Socialkontoret för att få ännu fler papper där

Klockan halv åtta satte vi oss i den just då ganska korta kön utanför polishuset. Efter några minuter vimlade det snart av folk och vi kände oss stolta att vi kommit dit i tid. Men snart var vi inte lika lyckliga. Efter att ha suttit i över en och en halv timme var baken ganska mör och huvudet ganska slött. Då fick vi komma in och som förväntat var det ingen som fattade folmulären som vi blev tillsagda att fylla i. Inte gör det saken lättare att flera hundra andra personer tränger sig på och att reciptionisten argt skriker på spanska att vi ska hålla tyst
 
Men efter många om och men kluddrade vi ner några ord och fick snart träffa varsin handläggare. Sen blev vi skickade till en bank för att betala avgift där och sen tillbaka till poliskontoret. Då kom vår första fiasko. Vi trodde nu att vi snart skulle vara klara och vi hade alla börjat längta efter mat då klockan hunnit bli 11. Men när vi fick våra nummerlappar i händerna insåg vi att det var 40 nummer tills det skulle bli våran tur

Så efter att ha suttit ytterligare en och en halv timme på hårt golv kom vi äntligen därifrån. Nu skulle vi bara till nästa ställa. Som visade sig vara vårt nåsta fiasko. Kartan vi hade fått till hjålp visade sig vara till ingen nytta och gatan vi letede efter verkade inte ens finnas på jordklotet. Efter ytterligare en timme lyckades vi efter några sammanbrott hitta till kontoret. Där gick i alla fall saker och ting lite fortare och vi kom därifrån ganska smidigt

Nu, var det enda vi fokuserade oss på mat, mat och mat. Det lös ärligt talat korvar och köttbittar i ögonen på oss. Snart hittade vi en bra Mexicansk restaurang med bra priser och god mat och nu var vi lyckliga igen. Vi beställde och satt en lång stund och njöt av att vi snart skulle få äta oss mätta. Men sen kom maten till bordet. Och det, vet jag inte om det går att kalla riktiga portioner. Snarare förrätter för sjuåringar. Jag har aldrig i mitt liv fått så lite mat på min talrik i hela mitt liv! Snart försvann våra hyllningar som "Mexicanskt är så gott" och "Gud vad billigt det var här". Ännu ett fiaska hade tagit plats den här dagen

Med väldigt lite hopp i våra sinnen började vi lunka hemåt och humöret eller orken har nog ännu inte stigit till topp än. Men vi kommer igen. Alla dagar kan inte vara underbara i paradiset.

P.S. Bilder kommer, vi skaffar eget internet snart.


The Black Sheep

Vår första helg i Barcelona. Lördagen gick åt till att faktiskt undersöka stan lite. I alla fall H&M på den stora turistgatan La Rambla. Efter någon timme spenderad där med min kära vännina Sofi drog vi vidare till en mysig krog som killarna upptäckt. The Black Sheep. `

Kvällen blev otroligt rolig med med umgänge med trevliga mäniskor. Bland annat vår nyfunne vän Joshua från Kanada. Vi fick även en sjukt bra säljide´som Sverige borde nappa på. Fem liters öldunkar med tapp som ställs ut på gästernas bord. 27 euro kändes som ett billigt pris dessutom så det var sådana fiffiga prylar vi körde med under natten.

Söndagen kändes kanske lite tung att vakna till, sista dagen innan jobbet skulle dra igång. Men vi piggade upp den med en dag på stranden. Med säkert 23 grader i vattnet och 30 i luften blev det en lugn men härlig söndag.

Till dagens bravader. Idag var vår första dag på vårt nya jobb som telefonförsäljare. Vi hade hört många olika ryckten om det här stället vi skulle jobba på men vårt eget intryck slog det. Jobbet och arbetskamraterna verkar faktiskt väldigt bra. Och om man lyckas sälja mycket på rätt ställa kan man dessutom tjäna
en hel del pengar.

Så efter vår första dag har vi stora förhoppningar men en del pirr i magen. Utpumpade och hungriga kommer kvällen bestå av mat och lägenhetshäng. Vi ska nämligen upp 06.00 imorgon för att skaffa spanska id-nummer och andra byrokratiska handlingar. SoLong!


 


Ankomst

Nu har livet i Barcelona äntligen börjat. Under de två första dagarna har vi: Ätit vår första spanska måltid på IKEA, diskat i badkaret och städat tills vi nästan svimmat.

Det vart en hårt och lång dag i torsdags när vi kom fram. Fastighetsskötaren var ingen bluff utan en trevlig man i 50 års åldern. Han mötte oss utanför vår lägenhet som faktiskt ligger i ett riktigt fint område. Dock var inte lägenheten vad vi förväntat oss. Hm, hur ska jag beskriva? Tänk dig att ett gäng killar har levt i en något större skokartong i över ett år, utan att städa. Utan att ha städat en enda gång. Ungefär så såg vår lägenhet ut. Först hade jag bara lust att gråta eller ta första planet hem igen. Men när vi lugnat oss lite, skrivit på kontraktet och börjat titta oss omkring såg vi möjligheterna. Lägenheten var faktiskt inte så illa om man suddade bort allt skräp, damm och fula möbler. Vi började slänga ut saker vi inte ville ha och började flytta runt möbler. Snart blev vi ganske entusiastiska och bestämde oss för att det här skulle bli ett fint och bra ställa att leva på.

På kvällen drog vi till IKEA som sagt och åt där vår första måltid på spansk mark, köttbullar och lingon. Sen yrade vi runt ett par timmar på spanska IKEA och handlade lite av vart. Glada över att ha sluppit köpa stora madrasser drog vi hemmåt med våra ändå stora kassar. Kvällen blev lugn och vi slocknade uttröttade i våra avpiskade madrasser.

Igår (fredag) anlände vår sjätte rumskamrat Anton och dagen gick åt till att fullkomligt sanera lägenheten. Efter mycket svett och tårar sken både badrum, kök och sovrum. Jag är oerhört imponerad över vårt tålamod och sammarbete. Dessutom har vi lärt oss att det är bäst att diska i badkaret om man ska rensa ut ett helt kök. Dessutom är vår nya bästa vän den starke karlen Mr Cillit Bang som har hållt vårt hopp uppe bland gamla matrester och smutsfläckar.

När klockan började närma sig halv 11 bestämde vi oss för att lägga ner vår städfirma och försöka få ner något i våra kurrande magar. Vi lämnade vårt nu mycket renare hem och drog ner på stan. Efter någon halvtimme slog vi oss ner på en restaurang och åt verkligen vår första riktigt spanska middag. Även om det var pizza och spagetti så tycker jag att det räknas.

10 000 meter upp i luften

JAAA! Nu är vi på G! Efter en gråtfylld kväll igår känns det verkligen skönt att vara påväg. Nervositeten har faktiskt släppt, nu är det bara rädslan för att bagaget ska flyga åt ett annat håll än vi.

När jag skriver det här sitter vi 10 000 meter upp i luften och nu har matenvagnen till och med kommit ut. Vilket vi är överlyckliga för eftersom vi är dödshungriga sedan uppstigningen klockan 3 i morses. Humöret är på topp och längtan efter 30 grader och sol är större än någonsin!

Vi ses när jag lyckats skaffa internet där nere. Hej, så länge!


 

 

RSS 2.0