ordfranbarcelona

Vi har snart varit här i två månader och under den tiden har vi bara sett regn en gång. Men i natt vaknade vi av att himlen öppnade sig och att Tor slog med sin hammare. På morgonen när vi gick upp regnade det fortfarande och tvätten vi hängt ut igår var tvättat ytterligare en gång, av himlen.

Jobbpromenaden blev också en våt upplevelse. Så vi tillbringade den första timmen på jobbet i blöta kläder. Dagen på jobbet var annars lugn men med en rolig händelse:

Efter att jag avslutat ett utav mina samtal vänder jag mig om för att se hur det går för min vän Martina. Hon sitter också i samtal med någon vid namn Alf. Jag noterar detta lite flyktigt men tittar efter någon minut lite närmare på samtalsrutan. Martina sitter inte och pratar med vilken Alf som hellst utan Alf Röding, min farbror. Jag börjar asgarva men Martina fattar ingen. Jag pekar på skärmen och ropar att hon pratar med min farbror! Martina räcker frågande över headsetet till mig och en förvånad farbror finns in andra änden.

Hemfärden efter jobbet vart ännu blötare än ditvägen. Fem nersölade ungdomar stormade in här runt halv tio tiden och mitt hår har inte torkat än.

Som sagt sen vi kom hit har det bara regnat en gång på två månader. Men idag har nog regnguden tagit ikapp. För idag har det regnat för ett helt år. Hösten är här. 


En blöt Röding