ordfranbarcelona

Tredje advent. 13 dagar kvar till jul. 5 dagar kvar tills vi ska åka hem. Jösses vad tiden har gått fort! Nyss var det september och högsommar här och vi hade precis gjort oss bekväma. Vips! Så är det december, kallare och dags att åka hem.

På sistone har jag börjat tänka mitt eget liv i delar. När jag slutatde jobba på förskola i somras tänkte jag: "Det här är slutet på en del av mitt liv. Slutet på en era. Det här är något jag kommer tänka tillbaka på i framtiden. Just nu slutar jag leva i den delen och lämnar den till historia".

Samma nu. Vi har levt i en del av våra liv som jag tror kommer ha en väldigt stor betydelse för resten av våra liv. Det här är början på våra vuxna äventyr. Våra vuxna år. Vi har levt i ett fritt främmande land, runt främmande människor. Tillsammans i en liten lägenhet. Varje dag har haft sina överrasktningar, sina instidenter. Vi har sett mycket, känt mycket, ätit mycket. Vi har lärt känna en stad, nya människor och nya problem. Detta är en tid som vi, i restan av våra liv, kommer tala om, berätta om.

Därför känns det lite vemodigt att vi snart ska sluta leva det här äventyret och lämna den här delen till historia igen, till något som har varit. Men det känns skönt att få komma hem igen också. Det finns så mycket där hemma som jag kommer uppskatta så mycket mer nu. Det är nog också vitsen med sådanna här erfarenheter. Att lära sig vart man hör hemma.